En första presentation av Emil Bergendorff

Den här bloggen är tänkt att mest fungera som en samlingsplats för min forskning om skådespelaren Emil Bergendorff och hans närmaste. Företrädesvis blir det korta texter om olika aspekter av Emils liv. Men det kan vara på sin plats att redan nu inledningsvis presentera huvudpersonen lite närmare.

Emils far Jöns Månson Bergendorff, född 1835, var från Skåne, där han hade gått i lära hos en målarmästare. Vid 22 års ålder flyttade han till Stockholm, för att snart fortsätta sin målarutbildning i Köping. Där träffade han den sex år yngre Johanna Lovisa Eriksson från närbelägna Hed. De gifte sig 1863 och flyttade till Regeringsgatan i Stockholm och några år senare till Holländaregatan, alldeles intill Adolf Fredriks kyrka.

Första barnet Emil föddes 25 september 1864. Under de närmaste åren fick Jöns och Lovisa ytterligare tre söner: Axel (1866), Hjalmar (1869) och Viktor (1871). Familjen flyttade några hundra meter bort till Luntmakaregatan 35, i sydöstra hörnet av det kvarter där Bonnierförlagen sedan länge håller till. Där hade Jöns sin målarverksamhet. Att sönerna skulle gå i faderns spår var säkert naturligt och de skickades vid lämplig ålder till Tyskland för att lära sig olika yrkesinriktningar av dekorationsmåleriet. Alla fyra var lärlingar hos Jöns och jobbade med honom på olika uppdrag. T ex samarbetade Emil och Axel om restaureringen av medeltida kalkmålningar i olika uppländska kyrkor. Och Emil målade teaterdekorationer hos dåtidens mest framstående på området, Carl Grabow.

Emil Bergendorff 1887

Emil hade en god basröst. Utöver dekorationsmåleriet var han ofta anlitad som sångare under 1890-talet, speciellt vid olika föreningars fester. Han sjöng på Blanchs café i en grupp som kallade sig för Svenska sångsextetten och tillsammans med tenoren Gustaf Wennman uppträdde han med sånger ur Wennerbergs sångcykel Gluntarne.

Hans teaterdebut skedde hösten 1898 som jägmästaren von Skotte i lustspelet ”Turistlif” på Södra Teatern. Det skulle dock dröja till senhösten 1901 innan han mer på allvar började ägna sig åt teater, till att börja med i Folkets Hus amatörteater. I detta nybildade sällskap –  och i ett tillika nybyggt Folkets Hus – fick han sin första huvudroll, som Sherlock Holmes i William Gillettes pjäs med samma namn. Två andra stockholmsteatrar satte samtidigt upp den populära pjäsen, men Emil ansågs vara den bästa utövaren av mästerdetektiven, i konkurrens med erkänt duktiga skådespelare.

Skådespelaryrket tilltalade Emil och hösten 1902 fick han sitt första engagemang i ett turnerande teatersällskap, Lindens operettsällskap. Tyvärr gick sällskapet i konkurs efter bara några månaders turnerande och Emil återgick till amatörteatergänget på Folkets Hus. Men han gick snart vidare, först till ett spelår på en av teaterkungen Albert Ranfts scener, Östermalmsteatern. Därefter, 1904-06, arbetade han på den då relativt nystartade Folkteatern i Göteborg hos Albin Lavén och Axel Engdahl. Även Marie Louise – Emils hustru sedan 1888 – ingick i ensemblen.

1906 återvände Emil och Marie Louise till Stockholm och Emil fick engagemang på Alhambrateatern ute på Djurgården. I februari året därpå avled Marie Louise, endast 40 år gammal. Emil fortsatte hos Alhambra och i sommarenrevyn 1907 blev han den förste som framförde en av Birger Sjöbergs Fridas visor på scen.

Efter en kort sejour på Kristallsalongen – även denna nöjeslokal låg ute på Djurgården – började Emil turnera med John Lianders teatersällskap hösten 1908. I juni 1909 gifte han sig med Berthe (egentligen Bertha) Blomberg, född 1883, en av sex systrar Blomberg som alla sysslade med sång och dans. Emil och Berthe hade under åren dessförinnan ingått i samma teatergrupp på Alhambra.

Berthe hade engagemang hos Anton Salmsons resande operettsällskap samtidigt som Emil började turnera med Liander, men hösten 1909 kunde även hon ansluta sig till Liander. Där stannade de till 1911, då Emil tog över stumfilmsbiografen Biorama i Helsingborg. Det dröjde dock inte länge innan Emil och Berthe började spela teater igen, men nu på Apolloteatern i Helsingfors och senare även i Åbo.

1913 fick paret sonen Stig (senare i livet känd bl.a. från Casino-revyn) och den lilla familjen flyttade till Råsunda. Emil gjorde samma år sin första (och största) filmroll som godsägare Arthur Renskiöld i ”På livets ödesvägar” i regi av Mauritz Stiller. Han kom senare att spela med i ytterligare fyra filmer, av vilka ”Ingmarssönerna” (1919) i regi av Victor Sjöström är den mest kända.

Under åren 1914-19 hade Emil engagemang hos bl.a. Arnold-Englind, Robert Johnsson och Ryding. Och under 1917-18 var han åter igen biografägare, denna gång för den förlustdrabbade Tegnér-Teatern på Rådmansgatan 35 i Stockholm.

Den 2 april 1921 dog Emil av dåligt hjärta. Han begravdes på Norra begravningsplatsen i Solna.

Annonser

Släktträd för Emil och Berthe

Nu har jag gått igenom rubbet av alla anteckningar jag har om olika släktingar till såväl Emil som hans hustru Berthe. Jag har inte tagit upp nu levande personer, men om dessa personer själva vill bli tillagda så fixar jag det förstås. Jag är dessutom oerhört tacksam för korrigeringar och kompletteringar.

De flesta uppgifterna har jag plockat fram själv ur olika arkiv, men när det gäller släkten på Emils mamma Lovisas sida så är det Kaj Bergendorff som har tagit fram alla fakta.

Släktträdet hittar du här. (Att det ligger som en undersida till en Sherlock Holmes-sajt beror på att det är jag som driver den också och jag behövde helt enkelt en server att ladda upp dokumenten till.)

Turnén med Lindens operettsällskap

Hösten 1902 (augusti – oktober) var Emil engagerad av Lindens operettsällskap. På bloggen ”Sherlock Holmes på svenska scener” har jag nu skapat ett dokument om den turnén.

Den 28 augusti (poststämplat i Örebro 29 augusti) skrev Emil ett vykort hem till hustrun Marie Louise inför säsongspremiären:
Lilla Lisa! Ha kommit fram lyckligt. Friska, men trötta. Haft rep. i dag på Sh. H. dito i kväll på Solstrålen. Bor på Blå bandet äter på Frimurarlogen. Skrifver snart. Emil

Ny blogg om Sherlock Holmes på svenska scener

Emil Bergendorff var den förste svensk som spelade Sherlock Holmes på scen. Men många kom att följa honom, speciellt under 1900-talets första decennier då William Gillettes pjäs ”Sherlock Holmes” turnerade runt i Sverige i olika uppsättningar av de resande teatersällskapen. För att samla all information om dessa uppsättningar har jag nu dragit igång en blogg även för detta. Jag har en förkärlek att använda mig av bloggar på just detta sätt – inte så mycket för blogginläggens skull utan för lättillgängligheten när det gäller de kompletterande faktasidorna. På motsvarande sätt har jag byggt upp en bibliografisk sajt om Sherlock Holmes.

Bloggen ”Sherlock Holmes på svenska scener” hittar du genom att klicka här.

Varför en blogg om Emil Bergendorff?

Som så mycket annat i mitt liv började det med Sherlock Holmes. Våren 2002 hade jag börjat göra research för en längre artikel som två år senare kom att publiceras i antologin ”Sherlock Holmes 150 år – en jubileumsbok från The Baskerville Hall Club of Sweden”. Min gode vän Ted Bergman hade redan på 60-talet funnit fakta om att William Gillettes klassiska Sherlock Holmes-pjäs sattes upp parallellt på tre konkurrerande stockholmsteatrar under senvåren 1902 – och i min artikel ville jag gå på djupet rörande dessa föreställningar. Vilka var turerna kring uppsättningarna? Vilka var skådespelarna?

Det var Folkets Hus Amatör-Teater som hann bli först med att ha premiär på pjäsen i april 1902. Och huvudrollen där spelades av en hr Bergendorff. I Teds digra forskningsmaterial fanns en uppgift om att denne Bergendorff var far till Stig Bergendorff som tillsammans med Gösta Bernhard utgjorde radarpar bakom Casinogänget. Mycket mer än så visste vi dock inte om honom.

Denna brist på information väckte min detektivlusta. Över huvud taget fanns det väldigt lite information om amatörteatergruppen och dess medlemmar. Så det var bara att börja leta i arkiven. Och den ena uppgiften ledde till den andra, små detaljer som ledde till nya spår i ett ständigt växande pussel. Sakta men säkert började jag koncentrera mig på just Emil Bergendorff (1864-1921). Jag fann hans liv intressant. För artikeln till jubileumsboken behövde jag bara några meningar om honom, så den biten var redan fixad. Nu hade jag istället övergått till något annat, något som skulle leda vidare till (i nuläget) sju års hobbyforskning om en man, hans familj och släkt och samtid.

Genom diverse arkivletande kom jag förstås en bra bit på väg. Det stora steget togs dock när jag kom i kontakt med Emils barnbarn Leif och Kaj. Emil hade dött långt innan Leif och Kaj föddes och deras kunskaper om farfadern var begränsade. Men visst hade de hört saker om honom och hans familj – och bland Stigs efterlämnade papper fanns även en del material som härrörde från Emil: vykort, tidningsurklipp, anteckningar, fotografier. Inget stort arkiv med papper, men fullt tillräckligt för att fylla i en mängd uppgifter jag saknade och för att skapa nya spår att följa.

Mitt mål är att inom de närmaste åren ställa samman en skrift om Emil och hans närmaste, förmodligen en bok på ett hundratal sidor. Mest för hans efterlevande, men även som ett porträtt på en skådespelare som kanske inte räknades till de större när han levde och som idag är praktiskt taget bortglömd. Som ett steg på vägen tänker jag använda mig av denna blogg för att få mitt forskningsmaterial på pränt. Dels i form av rena kalendariska faktauppgifter, dels i små närstudier av begränsade områden rörande Emils liv.

Min förhoppning är också att kunna förmedla detaljkunskaper om exempelvis några av dåtidens stockholmska nöjeslokaler och framförallt ett antal resande teatersällskap. Det här är uppgifter som inte går att hitta någon annanstans, såvida man inte sitter och granskar en mängd tidningar från tiden ifråga. Vilket jag alltså har gjort… Om du som läser här känner till någon kompletterande information så är jag oerhört tacksam för en liten kommentar om detta. Kanske råkar någon som är omnämnd här vara en släkting till dig, kanske har du som specialämne något av de smala områden som jag berör. Jag vet från andra bloggar som jag har att google-sökningar ofta kan leda till väldigt intressanta kontakter när det just handlar om specialämnen. Kommentera gärna även om du inte har någon kompletterande kunskap – det är ganska ensamt att forska om ett område som är relativt outforskat och jag diskuterar gärna olika aspekter av det som bloggen kommer att handla om.

Det kommer som sagt att bli många stickspår i bloggen. I den framtida boken tänker jag förstås göra beskrivningen av Emil Bergendorffs liv mer sammanhållen, men här tillåter jag mig att bre ut mig om områden som bara marginellt berör honom. Det finns nämligen så oerhört mycket intressant att berätta om när man väl börjar peta i ett ämne. Någon speciell inbördes ordning kommer det inte att vara på mina blogginlägg. Och på sidorna med faktauppställningar kommer jag att fylla på uppgifter efterhand, så dessa sidor är inte statiska.

Välkommen att följa bloggen – en resa genom Emil Bergendorffs liv!

/Mattias Boström